Vi hade just gått och lagt oss när min dotter knackade på sovrumsdörren och sa att Michael Jackson hade dött. Det blev lite som när Palme sköts, jag kommer nog alltid att komma ihåg precis vad jag gjorde när det hände (fast när det gäller Michael hade vi inte hunnit börja göra något, men det lär jag minnas det också...).
När Palme dödde var det jag som väckte min mamma på morgonen. På den tiden fanns det knappt tecknat på TV, men på lördagarna hade SVT den goda smaken att visa Hacke Hackspett i Gomorron Sverige. Jag ville se Hacke, och gissa om jag lackade ur när de bara visade Nyheter istället och sa att Palme blivit skjuten. Jag gick upp till mamma och surade och sa att " De visar ingen Hacke på TV för Palme är skjuten och död" och min mamma vaknade väldigt fort den morgonen kan jag ju säga.
Nu är Michael Jackson död och det känns lite konstigt. I likhet med många andra kvinnor i min ålder var Michael Jackson min första kärlek i barndomen. Jag och min kompis hade vilda planer på att flytta till USA och vi skulle båda gifta oss med honom när vi blev stora. Vi älskade musiken, övade på moonwalk, kunde alla texter och gjorde egna musikvideos med hennes pappas videokamera där vi mimade till Michael Jackson.
De senaste tio åren har jag inte brytt mig så mycket om avd Michael Jackson haft för sig, men han har alltid funnits med i media mer heller mindre, jag har läst om honom och så. Nu är han inte kvar längre, och det känns lite konstigt, för han var en sådan artist som man trodde alltid skulle finnas kvar.